Sexpressens aber

Det är förbaskat härligt att det någon gång emellanåt publiceras en sån här artikel, även om det svider för kvällspressen.

Skvaltidningarna har nämligen en hemlig högsta önskan. De vill att vi ska vara så rädda för våld, rån och allsköns elände att vi inte vågar oss ut längre än till tidningskiosken. Där kan vi fortsätta förfära oss över nästa smaskiga rubrik. Och bli ännu räddare.

Kul och gratis tidsfördriv

Någonting jag själv roar mig med till och från är att gå på den nya gågata som sträcker sig längs Götgatan mellan S:t Paulsgatan och Högbergsgatan (Allmänt benämnd "Götgatsbacken"). Bilisterna som här trängs med fotgängarna är ovanligt hänsynslösa och regelföraktande. De kör helt enkelt - utan att bry sig om gängse bestämmelser - gatan fram och gångtrafikanterna får snällt vika åt sidan.

Här kommer mitt tips: Flytta er inte. Jag går rakt fram och stirrar analfabeten bakom ratten stint i ögonen. Automobilen blir nu tvungen trixa sig ut på kanten för att komma vidare. Och när vederbörande stryker tätt förbi mig placerar jag en lagom hård knoge i sidan på alabasterskallens fordon.

Fantastiskt roande. Alla borde praktisera detta. Det kommer förmodligen avskräcka de små bilburna pederasterna från att ta genvägen över gågatan, men till dess - trevlig jakt!

Megakändisar

Det har hänt att jag hört ironiska röster som hävdar någonting i stil med att "det enda som verkar behövas för att bli känd idag är ett snyggt utseende och ett par stora bröst".

Jag kan nu lätta allas oroade sinnen med att detta påstående faktiskt är mycket, mycket långt från verkligheten.

Mediautrymmet som Olinda Borggren fått det senaste halvåret konkurrerar lätt ut både George Buske och Dalai Lama. Och hon har varken eller.